Appaloosans, eller rättare sagt, den tigrerade hästens ursprung finns att söka i forntiden.

I Lascaux och Perche – Merle, i Frankrike har man daterat grottmålningar på tigrerade hästar till 18000 f. Kr.   

Man vet även med säkerhet att Asiatiska ryttarfolk hade tigrerade hästar i sin ägo 1000 år f.Kr. I sina erövringståg nådde de så långt in i Västvärlden som till nuvarande Österrike.

När en persisk konung anföll Grekland 480 år f. Kr, drogs hans vagn av tigrerade hästar.  

Från och med 1600-talet efter Kr, ökade den tigrerade hästens popularitet runt om i Europa.

1685 importerades ett stort antal tigrerade hästar till England, det var början på en omfattande avel, som allt jämt hålls vid liv.  

Österrike och Spanien styrdes av den tyske kejsaren Karl V och det var hans förtjänst att  tigrerade hästar kom till stuteriet Kladrub och senare även till Lipiza, som den berömda lipizzanern härstammar i från.

De hästar som blev för tunga för att skickas till Lipizza parades med tunga hästar av andra raser. Det blev sedan grunden till den tigrerade rasen ”Pinzgauer”. 

I Danmark omnämndes den tigrerade hästrasen Knaubstruber så tidigt som år 1680. Dessa hästar, som härstammar från Fredriksborgaren har inget, eller åtminstone mycket litet släktskap med Appaloosan. 

Runt 1500 hade de första spanjorerna bosatt sig i Mexiko för att föda upp får och hästar. Indianerna var anställda hos kolonisatörerna men de fick inte rida deras hästar.

Emellertid stals då och då hästar från spanjorerna och indianerna lärde sig med tiden att rida och hantera hästar.

År 1621 gick en skeppslast från Trieste till Vera Cruz. Där vet man med säkerhet att det fanns tigrerade hästar ombord.

Det tog många år innan hästarna fanns att återfinna i de nordliga staterna. De första uppgifterna om att tigrerade hästar fanns hos Nez Percé indianerna är sannolikt från åren kring år 1700.  Hästarna kom i deras besittning via Navajo indianerna.  

På mindre än 100 år skedde en stor förändring hos Nez Percé indianerna.

De utvecklades från ett jordbrukar och fiskarsamhälle, till nomader och jägare. Stammen var den enda indianstam som idkade hästavel. Med detta menas inte att bara utöka antalet djur, utan man valde vilken hingst som man trodde skulle passa till ett visst sto. De tyngre hästarna användes inte till avel, utan enbart som packdjur. De kraftfullaste, snabbaste och mest atletiska stona och hingstarna användes i deras avelsprogram i syfte att få fram en oslagbar häst för buffeljakt och krig. 

I en artikel från 1806 berättar en man vid namn Lewis hur betagen han var över Nez Percé indianernas hästars elegans, kvalitet och uthållighet.

Han skrev att sämre hingstar kastrerades och att man bara avlade på de bästa individerna.  

Det är inte Nez Percé indianernas förtjänst att det finns tigrerade hästar men det är på grund av deras arbete med att få fram den ultimata hästen, som Appaloosan har blivit den framgångsrika ras den är i dag.

 Namnet APPALOOSA fick rasen långt senare.<

Omkring 1870 hade jordbrukare börjat bosätta sig i området kring Paulouse floden eftersom landskapet där lämpade sig för odling av vete

Bosättarna bodde granne med Nez Percé indianerna och deras stora hjord av tigrerade hästar.

Från början kallade farmarna dessa hästar för ”Paulouse”, därefter ”Palousey hästar”, som sinomtid blev ”A Palousey”. Med tiden förkortades namnet ännu mer för att slutligen blil ”Apalousey” och i dag ”Appaloosa”.   

Det sorgligaste kapitlet i Appaloosans historia började den 15 maj 1877, när en general vid namn Howard gav order om att Nez Percé indianernas hövding Chief Joseph, inom 30 dagar skulle flytta med hela sin stam och alla tillhörigheter till Lapwai reservatet. 

Indianerna lovade att göra det men det var ont om tid och på vägen var de tvungna att korsa Snake River. Floden var ungefär 400 meter bred och på grund av årstiden väldigt strid och fylld med iskallt smältvatten. Indianerna försökte ta sig över dragna av hästar som de spänt för sina flottar gjorda av buffelskinn. Men strömmen var så stark att många hästar sveptes  med. Som ett under överlevde alla människor men 900 Appaloosor drunknade. 

Nez Percé indianerna fortsatte sin vandring mot Lapwai reservatet. På vägen ditt skedde ett antal mindre sammandrabbningar mellan kolonisatörer i området och indianerna. Stridigheterna nådde sin kulmen när tre unga krigare dödade fyra kolonisatörer vid Salmon river.  

Det blev upptakten till ett blodigt krig och indianerna rustade för att försvara sig.

Tidigt på morgonen  den 17 juni 1877 blev indianerna attackerade av en kapten vid namn Perry. Hans 112 soldater stod chanslösa mot Nez Percé stammens 65 krigare.

Nu följde en klappjakt på indianerna som varade i mer än tre månader och över en sträcka på 210 mil. I Clearwater, gjorde general Howard en oväntad attack med 580 soldater mot 100 Nez Percé indianer. Indianerna lyckades stoppa anfallet och fortsatte sin flykt över Lolo Passet i syfte att lämna Förenta Staterna och slå sig samman med den lika kände indian hövdingen Sitting Bull, i Kanada. 

Med telegrafins hjälp lyckades armén beskära indianernas flyktväg och i gryningen den 29 september 1877, just som solen steg över horisonten, tog ytterligare en drabbning vid.  

600 soldater stod ansikte mot ansikte med 120 Nez Percé indianer. Åter igen lyckades indianerna med den makalösa bedriften att avvärja attacken men förföljdes av soldaterna i sex dagar i väntan på att general Howard skulle ansluta sig till trupperna.

Den 5 oktober 1877, gav indianerna upp. Alla kvarvarande Appaloosor samlades in och såldes i Fort Keogh.

Nez Percé indianerna fördes till reservatet.  

Detta kunde ha blivit slutet för Appaloosa hästen. Men det fanns människor som hade väldigt starka känslor för rasen. Två av dessa var Mr Claude Thompson och Dr. Frances Haines.

De samlade all information de kunde finna om rasen och skapade en rasstandard som i mångt och mycket är den samma än i dag.

 Den 30 december 1938 grundades Appaloosa Horse Club USA i staten Oregon.

 De första åren var de 55 medlemmar och 113 registrerade hästar. 

I dag, 56 år senare, har Appaloosa Horse Club registrerat mer än 655000 hästar 

Appaloosa Föreningen i Sverige, APHC-se är godkänt av Appaloosa Horse Club och det är föreningens mål att sprida kunskap om och marknadsföra Appaloosan som ras.